det är allt för lätt att hoppas.

Jag hade stora planer, jag skulle lyckas. Allt var självklart och jag var hundra procent redo. Så klart det skulle gå, så klart det skulle bli precis som jag tänkt. Men nej. Och nu sitter jag här i soffan och stirrar in i väggen. Mitt dåliga självförtroende skrattar högt åt mig. Så klart skulle jag inte lyckas, vad trodde jag egentligen? Jag? Lyckas med någonting???? Pft...

Det är inte helt bekräftat, men 50%. Men jag har gett upp. Jag kommer inte lyckas med det jag vill och jag är ämnad till att vara värdelös. Känns det som. 

Jag är så ångestfylld. Trött. Men samtidigt går allt så fort och jag hänger inte med. Vill bara sova bort allt men hjärnan lugnar inte ner sig. Jag är väldigt kreativ just nu, tack och lov. Jag får ut lite av det jag känner genom mitt skapande. Jag gör collage på mobilen i en app, och det är helt perfekt. Jag sitter på Pinterest och hittar lite olika bilder som jag sedan sätter "stickers" på och det blir helt utflippade resultat! Jag håller hårt i det här. Hoppet för framtiden känns nedbrutet, men kreativiteten blomstrar.

Här nedanför är några bilder jag gjort



















↑