möte #2
Var hos min KBT-psykolog idag. Vi fortsatte med intervjun då vi inte hann med allt förra gången. Det gick väldigt bra idag, jag kände mig så oerhört validerad. Hon lyssnar.
Mitt tankesätt har varit/är lite off när det gäller ätandet, jag liksom förstår vad som är bra och inte. Jag vet väldigt mycket. Jag vet vad som kan göras för att gå ner i vikt, men jag kan inte följa det. Jag har ätstörningar, det är liksom lite grejen . Hur förnuftigt en än tänker så går det inte riktigt att fullfölja det på ett bra sätt. Jag har ett ätstört tänkande, hetsätning och kompenserande. Det krockar. Det är komplext och jag behöver verkligen professionell hjälp för att reda ut det här. Det går inte att göra själv. Det sitter så djupt. Jag grät så mycket idag.. det var smärtsamt och samtidigt hoppfullt.
Min kontakt och jag ska kämpa med detta. Min vikt är inte bra, nej, men det är inte det vi ska ha full fokus på, utan hur jag själv börjar acceptera min kropp och få mig att känna mig hälsosam och stark tillslut, vilket genom mycket terapi och kämpande kommer ha en bra inverkan på min vikt. Win win liksom.
Nästa gång jag kommer dit ska vi prata mer om hur vi ska lägga upp behandlingstillfällena och vi ska även gå igenom en sammanfattning psykologen ska ha gjort av vad vi pratat om nu dessa två möten.
Detta är spännande