KBT-E : Nu är allt avslutat
Idag kom dagen jag både sett fram emot och bävat för - min ätstörningsbehandling är över! Det har varit en konstant berg-och dalbana. Ibland lyckas jag jättebra, men sedan finns även tillfällen där allt går åt helvete. När min behandlare har pratat med mig om att 'det är mot slutet nu' blev jag så himla besviken och stressad - JAG ÄR JU INTE FRISK! Men när jag satt mig ner och reflekterat över det hela har jag förstått att det är upp till mig. Behandlingen var inte till för att göra mig frisk, den var till för att ge mig så pass många verktyg så jag senare kan hela mig själv. Detta är min kamp, min kamp för att hantera min ätstörning. Det är inte min behandlares ansvar, hon kan liksom inte vifta med ett trollspö och VIPS ÄR JAG FRISK. Nej. Det är jag själv som ska kämpa med detta, med de verktyg jag nu har. Jag vet vad jag behöver göra, och inte behöver, för att må bra.
Jag är nöjd, faktiskt, och jag är lyckligt lottad som fick chansen att gå denna behandling.
Jag är djupt inne i min ätstörning fortfarande och den kommer ta väldigt lång tid att bli av med, om jag någonsin blir av med den. Det viktigaste är att jag försöker och är medveten om mina sårbarheter, så jag kan försöka hjälpa mig själv när det känns svårt.